SweWater Summit 2026

Den 28 maj arrangerades den tredje upplagan av SweWater Summit – mötesplatsen för alla som arbetar med vattenfrågor. Precis som tidigare år var en bred representation av branschen på plats, både bland talare och deltagare – från entreprenadföretag och miljökonsulter, till jurister, myndigheter och experter. Extra roligt var att många av talarna också förankrade sina presentationer i konkreta projekt.

Lagstiftning och regelverk kring svensk vattenhantering förändras snabbt, vilket leder till nya krav och skärpta regler. Det innebär i sin tur att nya ansvarsområden växer fram, samtidigt som befintliga utökas. Parallellt utvecklas tekniken för att hantera förorenat vatten, vilket gör att behovet av kunskap ökar.

Dagen kretsade i grunden kring vatten och dess väg genom systemet – oavsett var i kedjan det hanteras rör det sig vidare till våra sjöar, vattendrag och till slut havet.

Det hela sattes i ett större perspektiv i årets öppningstal, där Anna Willstrand Wranne från Voice of the Ocean lyfte ämnet havsobservationer, och berättade om hur vår förståelse för vattenmiljöer har utvecklats över tid.

Med utgångspunkt i långsiktiga mätserier visade Anna utvecklingen från traditionell provtagning till dagens mer avancerade tekniker, som satelliter, forskningsfartyg och autonoma provtagningsfarkoster.

Vi efterlyser bättre kommunikation mellan olika myndigheter. Det borde vara enklare att anpassa reningskraven utifrån de förutsättningar som faktiskt finns på den unika platsen.

— Jonny Sandström, Hållbarhetsansvarig, Infrakraft

Amanda Hjalmarsson - KMA-ingenjör på Infrakraft

Amanda Hjalmarsson, Infrakraft

Regelverk, kravställning och tolkning

Från det bredare perspektivet flyttades sedan fokuset till hur vattenfrågor hanteras i praktiken. En tydlig röd tråd under dagen var hur krav formuleras, tolkas och tillämpas.

Niklas Ander från Enrecon tog avstamp i tillståndsprocessen i föredraget “Vattenrening i tillståndsprocesser”. Han lyfte frågor om vad som är rättssäkert och rimligt, och hur kravnivåer ofta måste sättas, trots osäkra förutsättningar. Det blev tydligt att varje fall är unikt och att krav behöver formuleras utifrån sammanhanget, alltså med hänsyn till både recipienten och projektets förutsättningar.

Det följdes upp av Karin Carlsson och Eva Johansson från Stockholms stad, som presenterade stadens reviderade vägledning för länshållningsvatten. De visade hur riktvärden används som stöd för bedömningarna, med målet att skapa en mer enhetlig hantering – samtidigt som varje utsläpp fortsatt behöver prövas utifrån sina specifika förutsättningar, med hänsyn till både miljökvalitetsnormer och recipientens känslighet.

Senare under dagen breddades perspektivet ytterligare. Annika Ekvall från Länsstyrelsen Västra Götaland byggde vidare på sitt föredrag från förra året om miljökvalitetsnormer och lyfte bland annat hur undantag kan tillämpas och hur avvägningar görs mellan miljönytta och kostnader.

Pia Pehrson från Foyen Advokatfirma avslutade detta tema i slutet av dagen genom att rikta blicken framåt mot den nya miljöprövningsmyndigheten, som inleder sin verskamhet under 2027. Den nya förvaltningsmyndigheten ska ta över delar av länsstyrelsernas prövningsverksamhet och syftet är att samla kompetens och skapa en mer effektiv och enhetlig tillståndsprocess.

En av projektets framgångsfaktorer har varit att tillsynsmyndigheten har varit både kunnig och tillmötesgående. Detta tillsammans med en driven kund och en erfaren leverantör har gjort att vi landat i en mycket bra lösning.

— Martin Fransson, Uppdragsledare på Sweco

Fredrik Nyqvist - senior miljökonsult från WSP

Fredrik Nyqvist, WSP

Hur kraven omsätts i praktiken

När fokus flyttades från krav till genomförande blev det tydligt vad de innebär i praktiken.

Jonny Sandström och Amanda Hjalmarsson från Infrakraft gav entreprenörens perspektiv på vattenhantering i föredraget “Vattenrening ur entreprenörens perspektiv”. Med exempel från projekt åt både Trafikverket och kommuner visade de hur de arbetar i praktiken, och vilken roll samarbetet med vattenreningsleverantören spelar.

De berättade också om vilka krav de själva ställer – både på beställare och leverantörer – för att kunna hantera ofta komplexa utsläppskrav och myndighetsvillkor på ett fungerande sätt i projekt.

Det perspektivet följdes upp med leverantörens, där Carl-William Kalhom från Swedish Hydro Solutions visade hur vattenrening, specifikt PFAS-rening, dimensioneras i praktiken. Här blev det tydligt att valet av teknik alltid behöver utgå från det aktuella vattnet, krav som ställs och de enskilda förutsättningarna i respektive projekt. Och att det är flera steg, inte minst förbehandlingen, som avgör hur väl reningen fungerar – både i förhållande till kraven och den faktiska kostnaden för vattenreningen.

Kunskapen som ligger bakom rätt åtgärd

En viktig fråga genomsyrade flera föredrag: vikten av att förstå både föroreningen och platsens förutsättningar – innan åtgärder väljs.

Fredrik Nyqvist och Johan Andersson från WSP visade hur kemiska markörer kan användas för källspårning och kartläggning av PFAS. När en förorening upptäcks kan de skapa ett slags fingeravtryck – en kemisk signatur. Genom att jämföra denna med andra prover går det att spåra föroreningens ursprung och spridning. Markörerna kan ge ledtrådar om både varifrån föroreningen kommer och hur den har spridits.

Martin Fransson från Sweco berättade om det stora zinkreningsprojektet vid Häfla bruk, där utredningar och analyser pågick under mycket lång tid innan åtgärder började kunna genomföras. Från de första undersökningarna till dagens reningsanläggning visade föredraget hur analyser, tester och myndighetsdialog successivt bygger upp det underlag som krävs för att kunna välja rätt lösning.